En vanlig morgon

allt som oftast kan det låta så här ungefär. Ämnena varierar så klart

Klamp klamp i trappan..smäll...smäll...klamp

E. "mamma var har du lagt mitt superviktiga papper"
Jag. " ööhh vaa vilket, näe jag har inte tagit nåt" (hunden blir väckt plötsligt å skäller)
E. " det har legat här på mitt bord hela veckan och du flyttade mina CD skivor, var är det?"
Jag. " jag har INTE tagit dom bara för att jag la upp 4 CD skivor i CDstället, Har du letat överallt i ditt stökiga rum och så?"
E. "ja, nu har jag bråttom och måste gå snart"
Jag. " vad är de för papper då?"
E. "superviktiga inlämningsuppgifter om styrketräning"
Jag. (dagarna passerar revy i skallen) " När jag var ute med hunden sist, stog jag å torkade tassarna i tvättstugan och såg nåt där, tror det stog träning nånting, har du varit där å kollat?"
E. "nej varför skulle dom vara där, jag har inte flyttat dom från mitt skrivbord" klamp...stamp..prassel "jo det är dom, jag drar"
Jag. " vänta"
paus...
Jag. "ska man inte säga nåt"
E. "TACK"

Konstigt att bara för att någonting försvinner så är det liksom JAG? som varit framme. Oftast är det bara dom själva som flyttat, lagt eller städat och är allmänt förvirrade. Tur jag har en sån ultra hjärna på morgonen så jag kommer ihåg sådana bagateller som att SE saker som inte brukar ligga där, som exempelvis ett papper.

Måste man alltid hitta en skyldig? Är det för att lätta sitt egen samvete. Det kunde ju ha låtit "Har du sett ett papper om styrketräning här nånstans?" Lite mer neutralt.

Den kaos som råder i huset med 1 barn och 2 tonåringar och en hund på morgonen är inte av denna värld ibland.

Det är då det är så extra skönt med tystnaden kl 8 och nybryggt kaffe