A är duktig och gör egen mat ;) Jag gör annat. Jag hör hur det låter lite mysfix i köket. Sen är det tyst en stund
A. "Det brinner , det brinner"
Rusar ut i köket på sekunder, det luktar rök
Jag. "var, var"
Det hoppas runt och studsas och pekas med blekt ansikte
A. " det brinner, det brinner "
Ser nåt som börjar likna panik i ögonen
Jag. "var...i micron?"
Skratt eller gråt inte är långt borta men A nickar och fortsätter studsa.
A. "Ja, gör nåt"
Tittar mig omkring, får tag i torra disktrasan modell stor och öppnar micron, lägger över de flamberade tunnbröden och släcker.
Jag. "så ja nu är det ok, vi får nog slänga dessa" Tittar på de svarta lapparna i en hög på glasskivan jag tar ut. Diskar ur micron från sotet.
Tonåringarna kommer ner och småler över den actionsituation som nyss var i vårt kök.
Sen pratar vi om hur snabbt det kan gå med en olycka och vad man gör. Det är ju viktig att vara försiktig exempelvis när man är själv.
Jag kommer ihåg när jag skulle fonduea första gången själv (flyttade hemifrån när jag var 17) satt i vardagsrummet med vänner en kort stund medan det bara skulle bli varmt i fonduegrytan när jag kände röklukt. I köket hade gardinerna precis tagit eld. Ja som sagt, det går snabbt och man blir rädd men på nåt sätt måste man behålla fattningen och agera. Det slutade bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar