I skitvädret som vara i en månad nu mer eller mindre. Ruttet träd hade rykt av och landat precis intill och
farligt nära stigen jag alltid går med C. Tur man inte var där just då. Huu
Kolla så fint och vad det brusade högt, skithäftigt att stå och bara lyssna. Det dånar och forsar kluckar och går knappt höra vad man säger till varandra här.
Får väl rätta mig själv med att boken jag läser heter "varför dog Monika P" och inget annat ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar