sorgligt

Här visar tydligt att allt kan gå fel. Efter allt svart vi haft så skulle det bli ljust och roligt med en hund i huset. Precis allt var förberett. Både fysiskt och mentalt. Vi hade tittat ett tag och planerat och nu när vi äntligen hittat "vår hund" väntat sedan 12 jan då vi såg honom första gången. Jag hade varit och hämtat pengar och hämtat A och ätit tidig lunch och 10 min senare tänkt sätta mig för att hämta valpen när uppfödaren ringer. De hade varit hos veterinären på morgonen, där konstaterade de att K inte var bra. Underkäken var underutvecklad och hade dessvärre stannat i växten någon gång efter levnadsvecka 4 så det fanns ett glapp redan i dag på 1 cm, vilket är mycket. Då en valp växer snabbt i början finns det en stor risk med här. Dels att bara huvud och överkäke växer och glappet blir större eftersom inte underkäken växer och att han då inte kan äta längre. I bästa fall en del vet. besök, utdrag av tänder etc och operationer den andra mycket värre som jag inte vill ens nämna här då det är riktigt sorgligt. Så jag blev helt omtumlad igår, precis allt blev tomt. Bara vår valp i kullen och ingen annan i släktleden. Pratade med fler veterinären igår på olika djurkliniker för ett andra utlåtande men alla sa samma sak, att en avstannad käke inte börjar växa. Det blir problematiskt och i värsta fall går det inte alls. Detta fel är medfött och visade sig smygande från ca v 5 och det är ovanligt enlig alla de veterinärer jag pratat med. Hunden får inte lida, jag vågar inte ta risken med vad det innebär, det gör redan ont i mig då jag hunnit ge honom en egen plats i mitt hjärta och där ska han få vara kvar. Nu behöver jag och familjen lite tid sedan får vi se när vi tar nya tag.
Mina tidigare inlägg är bortplockade och jag ber den som hunnit läsa dem förstå hur jag känner nu.