Oj vad jag är rädd för allting nu förtiden och när jag tänker på det blir jag rädd. Vart ska det här sluta. Hur kan det ha blivit så? Jag är knäpp.
Sliten mamma mitt i livet, hur låter det? Nej här behövs en uppryckning genast, ska bara gå igenom det där jag är rädd för först. VKS, tandläkaren, höga höjder, bli biten, osv Det är ju bara småsaker om man tänker på vad som egentligen kan hända. Man ska inte tänka för mycket. Oftast händer det inte alls så varför ödsla massa energi och kraft på "om" och "kan" , sånt fixar man ju. Ska försöka njuta mer av allt bra här och nu. Ingen vet ju hur mycket tid man får eller har.
Läste precis (detta är sorgligt) att 16-åringen som blev misshandlad i stockholm i fredags har avlidit. Fan för detta meningslösa våld som tar liv. Fan vad tänker de med? hur ska ni kunna leva med vad ni gjort? Förstöra för så många. Nu skänker jag en extra tanke till pojkens familj och tänder ett ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar